Mirja och Julia!
2010-06-28, 13:15:09 / Kategori: Mirja. bilder och filmer
bilder som emelie har tagit på träningstävlingen på tark :)
så det var det.
haha jag hade alldeles för långa stigbyglar, därav den snygga sitsen ;)
men visst är hon fin :D?
så det var det.
haha jag hade alldeles för långa stigbyglar, därav den snygga sitsen ;)
men visst är hon fin :D?
3 kommentareresmis VS julia ...
2010-06-23, 12:54:55 / Kategori: Mirja
Det är rätt många faktiskt som frågar om inte Esmis blir ledsen nu när jag har Julia.
Och dom frågar det ju lixom bara på skoj sådär för att småretas lite.
Och det är ju ingen känslig fråga, det är ju ingen taskig fråga, och ingen fråga som kränker ner mig.
Men jag blir lika ledsen varje gång någon frågar den frågan.
För det är svårt! Det är riktigt svårt, för esmis VET att Julia är hemma nu och att jag skickade iväg Esmis till bullarn för att kunna ta hem Julia.
Hon vet det, och jag kan säga att Esmis var helt förstörd innan vi lämnade henne.
Jag märkte det så tydligt, hon visade med hela sin själv hur besviken och ledsen hon var.
Och jag vill inte ens tänka hur många stunder jag satt berättade för henne att Julia aldrig kommer gå före.
Jag vill inte ens tänka hur många många stunder jag låg i hagen och tittade på henne medans tårarna sprutade
Jag vill inte ens veta hur många gånger tårarna rann när jag lämnade henne i hagen efter en ridtur.
Det var så svårt...och det är det fortfarande.
För Esmeralda vet, hon vet så väl allt som händer...
Men vad ska jag göra?
Julia kom in i mitt liv från ingenstans och helt plötsligt hade jag en ponny till.
Och det är helt sjukt hur mycket hon har visat på denna korta tiden vi haft tillsammans!
Vad hon än gör, så gör hon mig glad och jag är verkligen lycklig med henne.
Hon har redan valt att lita på mig, och de tog 6 månader.
Medans för Esmis tog det 7 år
Förstår ni då hur målös jag är?
Det är sjukt...
OCH ALLT DETTA GÖR MIG GALEN!
Jag måste visa och tala om för Esmis att Julia aldrig någonsin kommer gå före, och att Esmis är det bästa jag har.
Samtidigt som jag känner att jag måste ge ngt tillbaka till Julia.
Hon kommer in i mitt liv från ingenstans och det första hon gör är att visa vilken stjärna hon är.
Hon kommer alltid med något bra och ser positivt till allt.
Hon måste ju ha ngt tillbaka!? Hon bara ger och ger, levererar ALLT på bara några månader.
Det är helt sjukt...
Och dom frågar det ju lixom bara på skoj sådär för att småretas lite.
Och det är ju ingen känslig fråga, det är ju ingen taskig fråga, och ingen fråga som kränker ner mig.
Men jag blir lika ledsen varje gång någon frågar den frågan.
För det är svårt! Det är riktigt svårt, för esmis VET att Julia är hemma nu och att jag skickade iväg Esmis till bullarn för att kunna ta hem Julia.
Hon vet det, och jag kan säga att Esmis var helt förstörd innan vi lämnade henne.
Jag märkte det så tydligt, hon visade med hela sin själv hur besviken och ledsen hon var.
Och jag vill inte ens tänka hur många stunder jag satt berättade för henne att Julia aldrig kommer gå före.
Jag vill inte ens tänka hur många många stunder jag låg i hagen och tittade på henne medans tårarna sprutade
Jag vill inte ens veta hur många gånger tårarna rann när jag lämnade henne i hagen efter en ridtur.
Det var så svårt...och det är det fortfarande.
För Esmeralda vet, hon vet så väl allt som händer...
Men vad ska jag göra?
Julia kom in i mitt liv från ingenstans och helt plötsligt hade jag en ponny till.
Och det är helt sjukt hur mycket hon har visat på denna korta tiden vi haft tillsammans!
Vad hon än gör, så gör hon mig glad och jag är verkligen lycklig med henne.
Hon har redan valt att lita på mig, och de tog 6 månader.
Medans för Esmis tog det 7 år
Förstår ni då hur målös jag är?
Det är sjukt...
OCH ALLT DETTA GÖR MIG GALEN!
Jag måste visa och tala om för Esmis att Julia aldrig någonsin kommer gå före, och att Esmis är det bästa jag har.
Samtidigt som jag känner att jag måste ge ngt tillbaka till Julia.
Hon kommer in i mitt liv från ingenstans och det första hon gör är att visa vilken stjärna hon är.
Hon kommer alltid med något bra och ser positivt till allt.
Hon måste ju ha ngt tillbaka!? Hon bara ger och ger, levererar ALLT på bara några månader.
Det är helt sjukt...
Allt detta är så svårt :'(
Jag gör så gott jag kan men känner att det ändå inte räcker till.
Och jag kan inte göra mer än mitt bästa...
vet att det är rätt löjligt att haka upp sig på.
och att man inte ska tänka såhär egentligen.
men tar ett exempel.
om du haft en bästis i åtta år som har betytt hela ditt liv för dig.
och helt plötsligt kommer det in en annan tjej i ditt liv som bara är helt otrolig och som inte går att inte älska.
och du börjar vara med henne och väljer henne före den andra bästisen ibland, fast du älskar den andra bästisen mest fortfarande. då äre sjävklart det blir jobbigt.
din bästis känner sig bortkastad, medans du sjävklart vill vara med den andra tjejen också för hon är ju helt fantastisk.
exakt så är det just nu...
Julia min stjärna (L)
2010-06-10, 18:55:33 / Kategori: Mirja. bilder och filmer
Pretty Woman som hon egentligen heter, men kallas Julia:)
Hon kom till min ridklubb i slutet av sommaren förra året.
Första lektionen hon gick på stallet reds hon av Sanna.
Och det gick verkligen inte bra! hon var JÄTTE stressad, och visste inte alls vart hon hade sig själv.
Hoppade i luften och hade sig som en galning.
Stackarn...det var verkligen inte kul :(
Snna red verkligen hur bra som helst men det var julia som var jätte stressad och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till.
Sanna gjorde allt rätt!
Jag hade ju en annan ponny som jag red just då så jag brydde mig ju inte om julia just då.
Och jag tyckte ju för övrigt att hon var helt dum i huvudet som knappt gick att rida.
Men julia fortsatte att gå lektioner och det gick bättre och bättre :)
Hon lugnade ner sig och gick faktiskt rätt bra på lektionerna!
Sen efter några månader slutade jag att hyra den ponnyn som jag hyrde.
Och då började jag rida lektionsponny igen.
Jag ville rida en ponny som heter Roxy för jag hade tävlat och ridit henne massa innan.
Men de ville inte Vickan, hon ville såklart att jag skulle rida Julia.
Jag kommer såväl ihåg första gången jag skulle ha henne.
Jag var så J****VLA nervös!
Samma känsla som precis innan man går in på banan typ.
Det var verkligen helt sjukt.
Jag kommer inte ihåg så mycket mer än att det gick över förväntan och att jag gillade henne jätte mycket efter den lektionen.
Jag hade Julia varje lektion efter det och jag gillade henne bara mer och mer.
Men det var inte lätt asså! hon var JÄTTE svår.
Eller knepig är ett bra ord faktiskt.
Varken jag eller Vickan visste riktigt från eller till med henne.
Hon betedde sig som en precis inriden ponny vissa gånger och hoppade i luften vad man än bad hon om, medans andra gånger var hon jättefin och trevlig.
Men vi tränade och tränade och tränade, och tillslut kunde vi hoppa en bana utan att hon drog iväg helt omöjligt som en idiot mot varje hinder.
Jag startade bright cup med henne.
i 70 rev hon ett och i 80 gick hon nolla.
JAG VAR JÄTTE STOLT ÖVER HENNE DÅ! <333
Sedan startade jag lite träningstvlingar och det gick jättebra alltihopa :)
Hoppade bohuscupen omg ett, då vann vi stilklassen.
Var verkligen jäääte nöjd över henne då :') <33
Jag tyckte det var tråkigt att tävla så lågt när vi tränade mycket högre.
Så vi hoppade av bohuscupen, och startade istället sista omg av div ett.
Först tänkte jag starta, L:C och L:B :)
Men Vickan ingde och sa att jag skulle vara med i laget.
Som gick i L:A!! :O
Jag blev skiiit nervös då såklart.
Men det gick super den dagen!
Är verkligen så himla stolt över julia så det finns inte.
Hon var helt underbar.
I L:Bn rev hon ut ut kombinationen för det är jätte trångt för henne, om vi kom stort in så hon hann inte upp ut.
Men kändes jätte fin resten av banan.
Och i L:An så rev hon två. jag red PISS-dåligt men hon fixade så super bra ändå.
Dom två rivningarna var heelt mitt fel!
Hon var helt underbar :')
Här nånstans emellan köpte vi Julia.
Efter mycket tjat och mycket tänkande så blev denna underbara ponny min.
Efter det så startade jag L:B, L:A i valsäng.
Lom 6a i L:Bn och rev två i L:An.
Jätte nöjd även där.
Hon gjode super bra ifrån sig.
Sen så har jag tävlat lite där och där och det går bara frammåt hela tiden.
Men det är riktigt galet sjukt svårt att rida henne.
Att leva sig in i henne, och att försöka tänka som henne.
Jag har aldrig träffat på en så svår individ som hon faktiskt är.
Det är en utmaning VARJE gång jag sätter mig upp på henne för ett ridpass.
VARJE gång kämpar vi till hundra procent båda två.
Och det är verkligen inte lätt.
Men om jag kollar på vart vi är nu, och vart vi var när vi började så är det ofattbart.
Att det har gått så fort.
Hon var näst intill omöjlig att hoppa en bana på när jag började rida henne.
Och nu hoppar vi banor på regional L:A.
Men vi har långt kvar.
Och jag ÄLSKAR det!
För att klättra med henne i klasserna och i utvecklingen är något utav det roligaste jag gjort i hela mitt liv.
Och den ponnyn asså.
Hon har allt!
Och hon kommer komma till toppen, det lovar jag.
Hon kommer bli en vinnarponny när hon är klar.
Och hon kommer kunna hoppa dom högsta klasserna om hon så vill.
Jag vet det. hon är speciell!
Hon kom till min ridklubb i slutet av sommaren förra året.
Första lektionen hon gick på stallet reds hon av Sanna.
Och det gick verkligen inte bra! hon var JÄTTE stressad, och visste inte alls vart hon hade sig själv.
Hoppade i luften och hade sig som en galning.
Stackarn...det var verkligen inte kul :(
Snna red verkligen hur bra som helst men det var julia som var jätte stressad och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till.
Sanna gjorde allt rätt!
Jag hade ju en annan ponny som jag red just då så jag brydde mig ju inte om julia just då.
Och jag tyckte ju för övrigt att hon var helt dum i huvudet som knappt gick att rida.
Men julia fortsatte att gå lektioner och det gick bättre och bättre :)
Hon lugnade ner sig och gick faktiskt rätt bra på lektionerna!
Sen efter några månader slutade jag att hyra den ponnyn som jag hyrde.
Och då började jag rida lektionsponny igen.
Jag ville rida en ponny som heter Roxy för jag hade tävlat och ridit henne massa innan.
Men de ville inte Vickan, hon ville såklart att jag skulle rida Julia.
Jag kommer såväl ihåg första gången jag skulle ha henne.
Jag var så J****VLA nervös!
Samma känsla som precis innan man går in på banan typ.
Det var verkligen helt sjukt.
Jag kommer inte ihåg så mycket mer än att det gick över förväntan och att jag gillade henne jätte mycket efter den lektionen.
Jag hade Julia varje lektion efter det och jag gillade henne bara mer och mer.
Men det var inte lätt asså! hon var JÄTTE svår.
Eller knepig är ett bra ord faktiskt.
Varken jag eller Vickan visste riktigt från eller till med henne.
Hon betedde sig som en precis inriden ponny vissa gånger och hoppade i luften vad man än bad hon om, medans andra gånger var hon jättefin och trevlig.
Men vi tränade och tränade och tränade, och tillslut kunde vi hoppa en bana utan att hon drog iväg helt omöjligt som en idiot mot varje hinder.
Jag startade bright cup med henne.
i 70 rev hon ett och i 80 gick hon nolla.
JAG VAR JÄTTE STOLT ÖVER HENNE DÅ! <333
Sedan startade jag lite träningstvlingar och det gick jättebra alltihopa :)
Hoppade bohuscupen omg ett, då vann vi stilklassen.
Var verkligen jäääte nöjd över henne då :') <33
Jag tyckte det var tråkigt att tävla så lågt när vi tränade mycket högre.
Så vi hoppade av bohuscupen, och startade istället sista omg av div ett.
Först tänkte jag starta, L:C och L:B :)
Men Vickan ingde och sa att jag skulle vara med i laget.
Som gick i L:A!! :O
Jag blev skiiit nervös då såklart.
Men det gick super den dagen!
Är verkligen så himla stolt över julia så det finns inte.
Hon var helt underbar.
I L:Bn rev hon ut ut kombinationen för det är jätte trångt för henne, om vi kom stort in så hon hann inte upp ut.
Men kändes jätte fin resten av banan.
Och i L:An så rev hon två. jag red PISS-dåligt men hon fixade så super bra ändå.
Dom två rivningarna var heelt mitt fel!
Hon var helt underbar :')
Här nånstans emellan köpte vi Julia.
Efter mycket tjat och mycket tänkande så blev denna underbara ponny min.
Efter det så startade jag L:B, L:A i valsäng.
Lom 6a i L:Bn och rev två i L:An.
Jätte nöjd även där.
Hon gjode super bra ifrån sig.
Sen så har jag tävlat lite där och där och det går bara frammåt hela tiden.
Men det är riktigt galet sjukt svårt att rida henne.
Att leva sig in i henne, och att försöka tänka som henne.
Jag har aldrig träffat på en så svår individ som hon faktiskt är.
Det är en utmaning VARJE gång jag sätter mig upp på henne för ett ridpass.
VARJE gång kämpar vi till hundra procent båda två.
Och det är verkligen inte lätt.
Men om jag kollar på vart vi är nu, och vart vi var när vi började så är det ofattbart.
Att det har gått så fort.
Hon var näst intill omöjlig att hoppa en bana på när jag började rida henne.
Och nu hoppar vi banor på regional L:A.
Men vi har långt kvar.
Och jag ÄLSKAR det!
För att klättra med henne i klasserna och i utvecklingen är något utav det roligaste jag gjort i hela mitt liv.
Och den ponnyn asså.
Hon har allt!
Och hon kommer komma till toppen, det lovar jag.
Hon kommer bli en vinnarponny när hon är klar.
Och hon kommer kunna hoppa dom högsta klasserna om hon så vill.
Jag vet det. hon är speciell!
