Att fler ryttare/hästägare borde träna horsemanship med sina hästar!

Och nu menar jag inte på den nivån som Tobbe Larsson är på att hästen ska stegra flera sekunder på komando, kunna ligga ner eller göra alla dom där jätte häftiga sakerna som hans hästar kan.
Absolut inte så, för det tar tid. Men det är sjävlklart vill man komma dit så kan man göra det med träning.
Men jag menar mer tex bara en så enkel grej som att gå ut och gå en promenad med hästen en gång i veckan?
Det är hur enkelt som helst och kan göra hur stor skillnad som helst.
Att bara vara med sin ponny/häst, inte rida eller ställa massa krav. Bara umgås, ha roligt och lär känna varandra. Och det kan göra hur stor skillnd som helst när man sedan sitter på ryggen!
För ju bättre du känner hästen desto bättre går det ju självklart i ridningen. Och jag kan faktiskt lova att man hittar en himla massa nya sidor och egenskaper när man umgås med sin häst utan att ställa krav på den eller sitter på ryggen.

Jag själv tycker det är jätte viktigt att faktiskt bara vara med sina ponnyer, inte ställa krav eller sätta dom i jobb.
Bara visa att man finns där, att man älskar dom och att dom är jätte värdefulla för än.
Ta med dom ut på långa promenader i skogen, låta dom beta på ett fält samtidigt som man ligger på deras rygg och bara slappnar av, skämma bort dom riktigt mycket i boxen med borstning och godis, gosa med dom länge i hagen, bara vara med dom! Visa att det inte alltid handlar om att prestera så bra som möjligt och göra en massa resultat jämt och ständigt!

Och det märks så tydligt hur mycket dom faktiskt uppskattar det och hur glada dom blir!
Och man lär känna sin häst på ett helt annat sätt än vad man är van vid, dom öppnar nya sidor och nya egenskaper. Och det förändrar hela relationen mellan häst och ryttare.
Så för mig är det JÄTTE viktigt.

När jag fick hem Julia i somras var vi ju fortfarande rätt nya för varandra, så då ägnade jag myyyycket tid åt att bara vara med henne. Lära känna henne och bygga upp tillit, och kan nog säga att det har gjort mycket faktiskt!






Samma med Esmeralda, jag är ute och går med henne ungefär 2-3 gånger i veckan och hon blir så sjukt jävla galet himla glad när jag släpper henne lös och säger åt henne att springa iväg och busa.
Det är som om hon vunnit tre miljoner på lotto, och kan ju säga att när hon mår bra mår jag bra, så att vara ute och gå med henne är det absolut bästa som finns!
Finns verkligen ingen lyckligare häst en henne just då, underbart att se :')







Vilket sedan när man umgåts med sin häst, skapat förtroende och tillit och massa vänskap kan göra huuuur mycket kul som helst som man aldrig vågat hoppats på.
Att faktiskt kunna släppa sin ponny lös på en helt öppen plats där den har all chans i världen att springa iväg, att kunna göra det. Och att ponnyn följer efter dig vart du går, stannar när du stannar, springer när du springer, och lägger hela sin själ i dina händer. Att känna den känslan, är bättreän att vinna tre miljoner på lotto, det är bättre än att vinna sin debut i L:A, det är bättre än känslan när man precis slagit höjdrekord på 125 på en träning. Det är bättre än allt sånt! För det handlar inte om skicklighet, tur eller duktigt ekipage. Det handlar om vänskap och tillit, och det är det bästa man kan få här i livet!







Jag är lycklig med mina ponnyer i alla situationer, och går det nångång dåligt på en träning/tävling har jag förståelse för det! Dom är djur, har inte alltid bra dagar eller mår inte alltid jättebra. Och jag vet att mina ponnyer gör allt dom kan för mig, så mer kan jag inte kräva. Dom gör alltid sitt bästa och presterar alltid så bra dom kan. Och det är precis det jag vill.
Dom kommer alltid vara bäst och dom kommer alltid gå före allt och alla.
Det bara är så!:)

Relationen mellan mig och mina ponnyer ligger 50 % på hur mycket jag bara är med dom, inte ställer krav eller begär ngt.
Bara visar att dom betyder allt i hela världen för mig.
Det är viktigt, och jag vet att det gör förändring!:)





mitt allt, nu och föralltid (L)