esmis VS julia ...
Det är rätt många faktiskt som frågar om inte Esmis blir ledsen nu när jag har Julia.
Och dom frågar det ju lixom bara på skoj sådär för att småretas lite.
Och det är ju ingen känslig fråga, det är ju ingen taskig fråga, och ingen fråga som kränker ner mig.
Men jag blir lika ledsen varje gång någon frågar den frågan.
För det är svårt! Det är riktigt svårt, för esmis VET att Julia är hemma nu och att jag skickade iväg Esmis till bullarn för att kunna ta hem Julia.
Hon vet det, och jag kan säga att Esmis var helt förstörd innan vi lämnade henne.
Jag märkte det så tydligt, hon visade med hela sin själv hur besviken och ledsen hon var.
Och jag vill inte ens tänka hur många stunder jag satt berättade för henne att Julia aldrig kommer gå före.
Jag vill inte ens tänka hur många många stunder jag låg i hagen och tittade på henne medans tårarna sprutade
Jag vill inte ens veta hur många gånger tårarna rann när jag lämnade henne i hagen efter en ridtur.
Det var så svårt...och det är det fortfarande.
För Esmeralda vet, hon vet så väl allt som händer...
Men vad ska jag göra?
Julia kom in i mitt liv från ingenstans och helt plötsligt hade jag en ponny till.
Och det är helt sjukt hur mycket hon har visat på denna korta tiden vi haft tillsammans!
Vad hon än gör, så gör hon mig glad och jag är verkligen lycklig med henne.
Hon har redan valt att lita på mig, och de tog 6 månader.
Medans för Esmis tog det 7 år
Förstår ni då hur målös jag är?
Det är sjukt...
OCH ALLT DETTA GÖR MIG GALEN!
Jag måste visa och tala om för Esmis att Julia aldrig någonsin kommer gå före, och att Esmis är det bästa jag har.
Samtidigt som jag känner att jag måste ge ngt tillbaka till Julia.
Hon kommer in i mitt liv från ingenstans och det första hon gör är att visa vilken stjärna hon är.
Hon kommer alltid med något bra och ser positivt till allt.
Hon måste ju ha ngt tillbaka!? Hon bara ger och ger, levererar ALLT på bara några månader.
Det är helt sjukt...
Och dom frågar det ju lixom bara på skoj sådär för att småretas lite.
Och det är ju ingen känslig fråga, det är ju ingen taskig fråga, och ingen fråga som kränker ner mig.
Men jag blir lika ledsen varje gång någon frågar den frågan.
För det är svårt! Det är riktigt svårt, för esmis VET att Julia är hemma nu och att jag skickade iväg Esmis till bullarn för att kunna ta hem Julia.
Hon vet det, och jag kan säga att Esmis var helt förstörd innan vi lämnade henne.
Jag märkte det så tydligt, hon visade med hela sin själv hur besviken och ledsen hon var.
Och jag vill inte ens tänka hur många stunder jag satt berättade för henne att Julia aldrig kommer gå före.
Jag vill inte ens tänka hur många många stunder jag låg i hagen och tittade på henne medans tårarna sprutade
Jag vill inte ens veta hur många gånger tårarna rann när jag lämnade henne i hagen efter en ridtur.
Det var så svårt...och det är det fortfarande.
För Esmeralda vet, hon vet så väl allt som händer...
Men vad ska jag göra?
Julia kom in i mitt liv från ingenstans och helt plötsligt hade jag en ponny till.
Och det är helt sjukt hur mycket hon har visat på denna korta tiden vi haft tillsammans!
Vad hon än gör, så gör hon mig glad och jag är verkligen lycklig med henne.
Hon har redan valt att lita på mig, och de tog 6 månader.
Medans för Esmis tog det 7 år
Förstår ni då hur målös jag är?
Det är sjukt...
OCH ALLT DETTA GÖR MIG GALEN!
Jag måste visa och tala om för Esmis att Julia aldrig någonsin kommer gå före, och att Esmis är det bästa jag har.
Samtidigt som jag känner att jag måste ge ngt tillbaka till Julia.
Hon kommer in i mitt liv från ingenstans och det första hon gör är att visa vilken stjärna hon är.
Hon kommer alltid med något bra och ser positivt till allt.
Hon måste ju ha ngt tillbaka!? Hon bara ger och ger, levererar ALLT på bara några månader.
Det är helt sjukt...
Allt detta är så svårt :'(
Jag gör så gott jag kan men känner att det ändå inte räcker till.
Och jag kan inte göra mer än mitt bästa...
vet att det är rätt löjligt att haka upp sig på.
och att man inte ska tänka såhär egentligen.
men tar ett exempel.
om du haft en bästis i åtta år som har betytt hela ditt liv för dig.
och helt plötsligt kommer det in en annan tjej i ditt liv som bara är helt otrolig och som inte går att inte älska.
och du börjar vara med henne och väljer henne före den andra bästisen ibland, fast du älskar den andra bästisen mest fortfarande. då äre sjävklart det blir jobbigt.
din bästis känner sig bortkastad, medans du sjävklart vill vara med den andra tjejen också för hon är ju helt fantastisk.
exakt så är det just nu...